Veterinären

Äntligen har veterinären varit här. Hon hittade direkt en muskel uppe på ländryggen som var jättespänd. Troligast har hon sträckt den när hon busat till i hagen. Höger bakknä var lite galligt men det hör nog samman med sträckningen och att hon är halt på höger bakben. Jag fick lära mig känna efter gallor och det var inte lätt men bra att ha ett hum i framtiden om hur bakknäna ska kännas. Det gnisslade lite överallt i lederna så hon fick även en dos tuppkam intravenöst.
Sen var det dags att titta till tänderna. Synd att jag glömde bort att ta bilder i munnen men det var så spännande och intressant. Jag fick också känna på hennes tänder och för att nå längst bak fick jag sträcka in hela armen kändes det som. Lite läskigt om munstegen skulle paja i det läget. Jag har en bild på tandkortet där det är ritat hur tänderna såg ut iaf.
På vänster sida hade hon en hake på 1 cm. Det är ganska mycket och det slipar man inte bort i ett svep. Resten som är kvar får vi ta om några månader. Haken blir pga att hon har ett överbett på höger sida och därför slipas inte framkanten på den översta tanden ner. På höger sida har hon inte överbett. Det kan vara så i hästars munnar och det kan ändras också genom åren. Pulpan i tänderna fungerar likadant som pulpan i hundens klor. Därför måste man slipa ner haken i två omgångar.
Det bästa med Anna (veterinären) är att hon är så villig att berätta om allt hon ser på hästen och förklarar hur allt funkar och varför osv osv. Superintressant och speciellt när det är i munnen man kikar för man tittar ju helst inte in där normalt till vardags.
Då hon bara hade en hake på vänster sida och jag rider helst i vänster galopp ute för annars blir hon för stark och jag bromsar lättare med vänster tygel, så kom vi fram till att Anna har nog nu tagit bort min broms. Hur ska detta gå? Nä:) jag hoppas att hon blir bättre i munnen och känsligare som hon bör vara för hon har ganska smala laner vilket brukar innebära en känslig häst för tränsbettet. Anna visade mig också gammla ärr hon hade. Det är dom hon ritat mellan framtänderna och kindtänderna på tandkortet. Man kan inte se dom utan man får känna längs lanerna för att hitta dom. Inget hon störs av idag eller kommer att störas av men kul att få veta.
Vi kollade också hur hennes bett ligger i munnen och gjorde lite småjusteringar. Nu längtar jag sååå mycket till jag kan börja träna igen!