Det blev ett litet jullov från bloggen men Inessa har inte haft jullov. Vi hårdtränar och nu har faktiskt mycket lossnat. Känns som att hon känner mig mer nu också och att vi jobbar i samma lag. Nu är det bara rida på tränsbett som saknas så är vi redo för en tävling. Om det blir L:C, L:B eller L:A det har jag ingen aning om då jag är nybörjaren i teamet. Det är över 20 år sen jag tävlade dressyr och det var inte frivilligt om jag minns rätt.
Jag tävlade ridskolans hästar i hoppning, ystra och bångstyriga ungponnier dessutom, och jag var då med på klubbtävlingar i dressyr och jag kom faktiskt etta eller tvåa nån gång. Helt otroligt! På den tiden var inte dressyr alls intressant utan det var bara hoppning som gällde. Av dom bättre vetande så var vi som tävlade hoppning tvungna att träna dressyr också. Minns ett sportlov då vi red dressyrkurs och det var faktiskt himla kul. Tidningen var där ockå:)
Idag har det blivit tvärtom. Jag tycker bäst om att rida dressyr men hoppningen är fortfarande kul men jag måste inte hoppa höga hinder för att tycka det är roligt. Lydnadshoppning med småa hinder är en utmaning, speciellt på Inessa:) Hon älskar det och drar ofta iväg både före och efter hindret ibland. Men det gör det bara roligare när gammeltanten visar sån glädje! För det viktigaste är att ha roligt!
